Likaså en förordning af den 31 januari 1696, där det hette, att det »wid hårdt och exemplart straff tilgiörande» ålåge bagarne att »utan flärd till godheten och wigten efter Taxan dess Bröd att baka».
Att flärd ej finge brukas i brödet, att brödet skulle vara godt, och att det skulle hafva den i taxan bestämda vikten synas hafva varit fordringar på brödet då för tiden.
Brödet i Stockholm synes ofta hafva varit utsatt för klander både i ena och andra afseendet. I ett kungligt bref den 7 september 1711 till öfverståthållaren anförde sålunda Kungl. Maj:t, att det förmäldes, att det bröd, som såldes i bagarbodarna i Stockholm, hvarken till vikt, värde eller storlek vore så heskaffadt, som det borde vara, om hänsyn toges till en rätt och skälig proportion till spannmålens dyrhet och markegång. Ehuru »Gudi lof!» landet vore så välsignadt, att en tunna råg kunde köpas för högst 10 daler k:mt, hölles brödet så smått och ringa samt dyrt, som det var, då rågen gälde 3 till 4 gånger så mycket. Enär härigenom visades alltför stor oordning och egennytta, skada och förtryck mot de fattiga, hvilka därvid allra mest komme att lida, vore det nödigt »at sådan straffbar egenwillighet i allwarsam måtto må förekommas och rättas, samt på intet sätt tålas uti en wälbeställt Stat och Regemente, derest ordningar i akt tagas och efterlefwas». I anledning häraf föranleddes Kungl. Maj:t begära, att öfverståthållaren ju förr dess hellre skulle träda tillsammans med magistraten i Stockholm för att vidtaga åtgärder till, att ett sådant missbruk och själfsvåld skulle afskaffas. Kungl. Maj:t ansåge för sin del, att den riktiga vägen för öfverståthållaren och magistraten att slå in på vore, att öfverståthållaren tillika med magistraten projekterade en viss taxa, hvilken upprättades på det sätt, att man i den utsatte, hur mycket hvart och ett slags bröd, efter sitt namn och egenskap, alltid borde väga »utan någon förändring i anseende til Sädens ringa pris och dyrhet». Hvad priset på brödet, som således alltid blefve af samma vikt och storlek, beträffade, så kunde det uträknas och »sättas efter sit namn och rätta proportion», så att, när en tunna säd ginge och gälde för 10 daler k:mt, skulle det eller det brödslaget säljas för det eller det värdet, och när åter en tunna säd gällde 12 daler
