Sida:Bidrag till brödförsäljningsprisets historia – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/5

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
227
BIDRAG TILL BRÖDFÖRSÄLJNINGSPRISETS HISTORIA I SVERIGE.

k:mt, kunde det eller det brödslagets pris förhöjas i proportion till sädens dyrhet. Härigenom skulle undvikas, att bagarne finge efter behag egenvilligt stegra brödet »undersåtarne och särdeles de fattige til en altför odrägelig last».

En undersökning, som var ämnad att bli grundlig, anbefalldes år 1717 beträffande den alltjämt brännande brödfrågan. Genom kungligt bref den 3 december 1717 till kammarkollegium förklarade nämligen K. M:t, att han funnit nödigt, att undersökning utan dröjsmål skulle göras om, huru de förra förordningarna om taxa på bröd hittills inrättats och iakttagits i städerna och på landet samt hvad beträffande dem kunde vara att ändra eller förbättra. Kammarkollegium anbefalldes därför att sammanträda med kommerskollegium och upphandlingsdeputationen för att taga detta ärende i öfvervägande. Därvid skulle först den redan uppsatta taxan noga undersökas med aktgifvande på alla omständigheter. Vidare skulle en beständig taxa inrättas, efter hvarje läns beskaffenhet och efter den åtskillnad i priset, som uti dyrare eller bättre tider kunde vara på säden. Taxan skulle därjämte vara så upprättad, att så snart man visste, hvad säden gällde, skulle man strax af taxan kunna se, huru mycket efter det värdet ett skålpund bröd skulle komma att kosta.

De nämnda verken skulle vidare räkna ut och till Kungl. Maj:t inberätta, huru mycket efter en sådan taxa bagarne kunde vinna på brödet. Slutligen skulle de gifva K. M:t »wid handen, huru denne Taxa må bringas uti werkelig gång, så at intet underslef derwid kan föröfwas, utan at Bagarne må warda tilhållne, at alt stadigt baka fullwigtigt bröd».

Ej långt därefter ställdes månadstaxorna i relation till hvarje tids markegång på spannmålen. Den 25 augusti 1720 utfärdades nämligen en förordning angående en viss taxa på bröd, uträknad efter hvarje tids markegång på spannmålen. Det heter i densamma, att till förekommande af dyrhet på bröd vore utfärdad en tariff eller uträkning efter hvarje tids markegång på spannmålen. Vederbörande borde hålla »sträng och alfwarsam hand» öfver att denna tariff eller uträkning alltid måtte tagas till fundament, när de må-