Sida:Bidrag till brödförsäljningsprisets historia – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/7

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
229
BIDRAG TILL BRÖDFÖRSÄLJNINGSPRISETS HISTORIA I SVERIGE.

det var oskrädt. Skulle priset på en tunna rå råg vara 10 daler kopparmynt, skulle vikten på ett öre kopparmynts skrädt rågbröd vara 13½ lod och på oskrädt sådant 17½ lod.

Var priset på en tunna ritorr råg 32 daler kopparmynt, skulle vikten på ett öre kopparmynts skrädt rågbröd vara 4½ lod och på ett öre kopparmynts oskrädt vara 6½ lod. Om en tunna ritorr råg kostade 12 daler kopparmynt, skulle ett öre kopparmynts skrädt rågbröd väga 13½ lod och ett öre kopparmynts oskrädt rågbröd ha en vikt af 17½ lod.

Högsta priset på 1 tunna hvete var enligt denna taxa 40 daler kopparmynt, och lägsta 15. På 1 tunna rå råg var högsta priset 30 daler kopparmynt och lägsta 10. Högsta priset på en tunna ritorr råg var 32 daler kopparmynt, lägsta 12 daler kopparmynt.

För en viss penning skulle man således få ett så och så mycket vägande bröd, vikten bestämd efter sädens pris.

Att halskotorna hos den vid amiralitetet i Karlskrona anstälde bagaren, dennes gesäller och arbetare ganska lätt kunde blifva utsatta för att bräckas synes af ett den 13 februari 1752 af amiralitetskollegiet utfärdadt reglemente, »hvarefter förvandlingen kommer att skje ifrån Råg till Bröd, vid Kongl. Amiralitetet i Carlscrona». I 20 § af detta reglemente, som redan den 6 september 1751 gillats och städfästs af konungen, stadgas nämligen bland annat: »Till hwarje Stycke mjukt bröd eller Anckarstock tager 4 marker 20 lod deg, men om bakaren eller någon dess gesäll och arbetare i ringaste måtto dertill anwänder mindre deg warde hängd, hwarföre ock den förordnade Officeraren skall hafva härpå nogaste inseende.»

Men äfven den skeppare, som förde mjölet till amiralitetet i Karlskrona, fick se till, att han förfor redliga, därest lifvet var honom kärt. I 10 § af samma reglemente stadgades nämligen bland annat: »Beträdes Skepparen som fördt mjölet, med någon otrohet, så straffas han till lifvet, men om han eljest begådt någon wårdslöshet, så går han till Marstrand wissa år, eller i sin lifstid alt som brottet varit större eller mindre.»

En bestämmelse, som i stränghet väl får anses lämna intet öfrigt att önska för bagarnes vedersakare, fanns i en beskrifning