den 14 juni 1755 om det vid kungl. amiralitetet brukliga baknings sättet enligt ett af Kungl. Maj:t gilladt reglemente af den 6 sept. 1751. Uti amiralitetsbageriet skulle enligt 18 momentet i beskrifningen tillverkas två sorters bröd, nämligen torrt bröd och mjukt bröd eller ankarstockar. Hvarje ankarstock borde enligt 21 momentet i beskrifningen väga »til ämnet uti deg accurat 4 Skålp. 20 Lod, hwilka Lod sedan under bakningen utdunsta, så at hwarje ankarstock färdig bakad allenast wäger 4 marker» Skulle några lod mer än dessa 20 lod under bakningen af nägon ankarstock bortgå, måste manskapet ändock vara nöjdt därmed, eftersom en sådan ankarstock till dess beskaffenhet ändå är lika med de andra, som ej blifvit så hårdt bakade. Men skulle det befinnas, att bagaren eller någon hans gesäll och arbetare använde mindre deg till något bröd, än sålunda bestämdt vore, »har Bagaren förwärkat lifwet». De tillförordnade officerarne och proviantmästaren borde hafva noga inseende öfver ankarstockarnas vikt. Bagaren var vid tjänstens förlust förbjuden att taga nyckeln ur bageridörren, då mjukt bröd bakades, så att vederbörande alltid måtte ha fritt tillträde att gå in där och pröfva vägningen med mera, i anledning hvaraf våg och nödiga vikter alltid borde vara till hands.
Genom kungligt bref den 23 januari 1770 beslöt K. M:t i anledning af borgarståndets vid den då sist hållna riksdagen ingifna allmänna besvär rörande böters utsättande för de bagare, som öfverträdde de på deras tillverkningar månatligen utfärdade taxorna, ett bötesbelopp af 10 daler silfvermynt för dylik förseelse. Genom kungörelse den 8 mars 1771 stadgades, att dylik förbrytelse skulle första gången beläggas med 20 daler silfvermynts böter, hvilka sedermera för hvarje gång skulle fördubblas. Då någon fjärde gången beträddes med dylik förbrytelse, skulle han dessutom blifva förlustig sin borgerliga näring.
För att denna kungörelse skulle komma att i praktiken tillämpas, stadgades jämväl i kungörelsen, att bagarne skulle i sina bagarbodar låta uppspika taxan till efterrättelse, icke mindre för den säljande än för den köpande, och det vid 10 daler silfvermynts böter, samt att 30 daler silfvermynts böter skulle utsättas för den,