som undandroge sig och tredskades. En hvar skulle lämnas fritt tillstånd att i sådan sak vara angifvare, och det borde på ämbetets vägnar och utan något arvode åligga fiskalerna att förhjälpa den klagande till rätt. Skulle vid anfordran fiskalerna underlåta sin plikt under hvad sken det vara månde, så skulle de straffas med förlust af sin syssla. Rådhusrätterna i städerna borde anbefallas, att mål af de i kungörelsen nämnd egenskap »såsom så ganska angelägne» skyndsamt företaga och afgöra framför alla andra ekonomiska ärenden.
Stadgandet, att taxan skulle vara uppspikad i bagarboden är verkligen ett stadgande, som är väl värdt att ånyo komma till heders, därest man i Stockholm eller på andra orter tager upp principen om brödförsäljning efter vikt, vare sig efter af säljaren själf på förhand bestämdt pris eller efter pris, bestämdt af myndighet eller på annat sätt.
Det synes i Stockholm hafva mött stora svårigheter att få bagarne att baka bröd, som höll vikten efter månadstaxan. Stränga straff stadgades för öfverträdelse och en hel del stadganden sågo då och då dagen i afsikt att få efterlefnad af bestämmelserna angående brödförsäljningen.
I »Kongl. Slotts-Cantzliets Kungörelse och Förbud emot Bröds hembakande til salu här i Staden, Bagare-Embetet til förfång» den 9 december 1773 stadgades sålunda åter, att det vore bagarämbetets ovilkorliga skyldighet att väl grädda och baka sitt bröd, så att det vore fullkomligt i vikten efter månadstaxorna. Den bagare, som härvid beträddes med »flärd», skulle vara förfallen till de böter, som vore utstakade i Kungl. förordningen den 23 januari 1771. Om någon fjärde gången befunnes brottslig, skulle han »anses förlustig sin borgerliga näring» Ifrågavarande kungörelse skulle två gånger om året, nämligen söndagen före jul och midsommartiden, uppläsas å predikstolarna i Stockholm. På det kungörelsen ej med tiden skulle råka i glömska, utan till alla delar oafbrutet efterlefvas, skulle det vid högsta ansvar åligga Stockholms fiskaler med underhafvande uppsyningsmän att däröfver hålla så väl noga som daglig tillsyn, så att den klagande, eho denne vara månde, utan något arvode
