stycket av förevarande paragraf upptagit stadgande, att i fall som nu avses ytterligare exemplar av bilden ej må framställas eller bilden göras tillgänglig för allmänheten utan samtycke av beställaren; dock att fotografen skall äga på sedvanligt sätt utställa bilden i reklamsyfte, såframt ej beställaren förbjuder det.
I andra stycket har meddelats en specialregel rörande beställda porträtt; beställaren skall utan fotografens samtycke äga intaga porträttet i tidning, tidskrift eller skrift med biografiskt innehåll. Kommittén framhåller att beställaren enligt gällande rätt i allmänhet är berättigad härtill enligt den förut nämnda presumtionsregeln. Starka praktiska skäl talar enligt kommitténs mening för att denna ordning får gälla även om presumtionsregeln upphäves.
Till sist framhåller kommittén, att vad som utsäges i gällande fotografilag därom att vid fotografens död hans rätt enligt lagen övergår till hans dödsbodelägare och att i fall, där fotografisk bild övergår i annans ägo, fotografens rätt ej är innefattad i överlåtelsen med mindre särskilt avtal därom skett, torde gälla utan uttryckliga bestämmelser. Häremot svarande föreskrifter har därför ej ansetts behöva upptagas i förslaget.
Remissyttrandena. Förslaget att upphäva den nuvarande
presumtionsregeln om att vid beställning fotografens rätt, där ej annat uttryckligen
avtalats, övergår till beställaren biträdes av rikets allmänna kartverk.
Kartverket anser emellertid den i förevarande paragraf till skydd för beställaren
givna bestämmelsen, att fotografen icke utan hans samtycke äger förfoga
över bilden, icke kunna godtagas såvitt angår fotografier, som på
beställning framställes i dess flygfotograferingsverksamhet. Ur
beredskapssynpunkt mäste understrykas vikten av att kartverket får oinskränkt rätt att
utnyttja dylika fotografier. Kartverket föreslår därför att paragrafen
förklaras icke tillämplig på sådana.
Åtskilliga remissinstanser anser att nyssberörda presumtionsregel bör bibehållas. Sålunda anför styrelsen för Sveriges advokatsamfund:
Enligt styrelsens mening föreligger icke något bärande skäl för att fotografens rätt till beställda bilder skall utökas såsom kommittén föreslagit. I praktiken torde det i regel icke förekomma, att något särskilt avtal om fotografirätten träffas mellan fotografen och beställaren. Fotografen torde därför ofta icke känna till om beställaren avser t. ex. att få ett fotografi, som han kan offentliggöra eller mångfaldiga. Det kan visserligen sägas att det ofta ligger i sakens natur, att beställningsavtalet måste ha inneburit att beställaren har rätt att använda fotografiet för det avsedda ändamålet, men om fotografen varit helt ovetande om ändamålet, torde ett sådant innehåll i avtalet icke kunna hävdas utan stöd av nu gällande presumtionsregel. Det synes styrelsen som om den nu gällande presumtionsregeln ur alla synpunkter är den lämpligaste lösningen av förevarande fråga. Enligt denna regel ankommer det på fotografen som yrkesman, om han av något skäl önskar förbehålla sig fotografirätten, att träffa avtal härom. Att lägga skyldigheten att träffa avtal om fotografirätten på beställaren synes orimligt.
