Hoppa till innehållet

Sida:Bihang till riksdagens protokoll år 1960 Första samlingen sjunde bandet Kungl Majts prop 17.djvu/346

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
344
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1960

För närvarande innehåller lagen icke någon allmän reglering av avtal rörande överlåtelse av rätt till fotografisk bild. Endast beträffande bilder som utförts på beställning finns vissa specialbestämmelser. Kommittén har övervägt huruvida man vid revisionen av lagstiftningen borde i förevarande hänseende upptaga mera fullständiga regler. Enligt kommitténs mening är tiden dock icke mogen härför utan regleringen bör alltjämt begränsas till beställda bilder. Några remissinstanser har riktat kritik mot denna begränsning och har ansett att ytterligare avtalsregler borde uppställas i vissa hänseenden; särskilt har framhållits att motsvarighet borde införas till den allmänna jämkningsregeln i 29 § i förslaget till lag om upphovsrätt. För egen del vill jag emellertid biträda kommitténs ståndpunkt. Överlåtelse av rätt till fotografi är i allmänhet icke av sådan ekonomisk betydelse att en mera omfattande avtalsreglering ter sig påkallad. Ej heller kan här anses föreligga sådana särskilda förhållanden som beträffande överlåtelse av rätt till auktorverk motiverar en föreskrift om jämkning av otillbörliga avtalsvillkor. Däremot bör lagen alltjämt innehålla särskilda regler rörande beställda bilder.

I sistnämnda hänseende stadgar gällande fotografilag att fotografens rätt, där ej annat uttryckligen avtalats, övergår till beställaren. Kommittén har ansett skäl saknas för en dylik presumtionsregel och i dess förslag har icke upptagits motsvarighet därtill. Vid remissbehandlingen har emellertid ett stort antal instanser hemställt att den nuvarande regleringen måtte bibehållas. Det är tveksamt vilken lösning som här bör väljas. Till förmån för kommitténs förslag talar principiella synpunkter. Enligt min mening väger emellertid de praktiska skäl som i remisskritiken anförts till förmån för den motsatta lösningen tyngre. Ytterst är här fråga om på vem av parterna som man bör lägga bördan att vid avtalets ingående göra förbehåll rörande rätten. Det synes härvid mest ändamålsenligt att det skall ankomma på fotografen, som är yrkesman, att om han av något skäl önskar att förbehålla sig fotografirätten, träffa avtal därom; dylikt förbehåll kan lätt göras exempelvis genom påstämpling av de kopior som utlämnas till beställaren. Det kan vidare anföras, att kommitténs förslag är ägnat att medföra en viss oklarhet rörande rättsförhållandet; det måste i många fall vara svårt att genom tolkning av beställningsavtalet bestämt fastställa hur långt beställarens rätt sträcker sig. Jag vill av anförda skäl förorda, att nu gällande presumtionsregel beträffande beställda bilder bibehålles. Departementsförslaget står här i överensstämmelse med vad de delegerade vid det nordiska upphovsrättsmötet 1957 rekommenderat.

Enligt det sagda bör huvudregeln vara att rätten till beställd bild tillkommer beställaren, där ej annat uttryckligen avtalats, Fotografen bör dock på sedvanligt sätt äga utställa bilden i reklamsyfte, såframt ej beställaren förbjuder det. Regler av detta innehåll bör upptagas i paragrafens första stycke.

Såsom kommittén anfört gör sig särskilda synpunkter gällande beträffande beställda porträtt. Om fotografen gjort förbehåll, innebär detta att