litterära och konstnärliga verk, d. v. s. 50 år från fotografens dödsår. För en fotograf utgör hans bildarkiv ofta en pensionering för äldre dagar eller pension för hans efterlevande. Med den aktualitet som ofta präglar en fotografisk bild skulle man visserligen kunna tycka, att en bild icke vore säljbar efter den av kommittén föreslagna tiden, 25 år från framställningsåret. Vid återblickar i pressen, vid jubileer etc. kommer emellertid gamla bilder till användning. Å andra sidan finner svenska tidningsutgivareföreningen det tveksamt om man överhuvudtaget bör förlänga den nu gällande skyddstiden; en längre skyddstid försvårar tidningarnas arbete. Även publicistklubben uttalar tvekan på denna punkt. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund anser att en skyddstid på tio år skulle motsvara behovet.
Svenska försäljnings- och reklamförbundet anser att skyddstiden, i enlighet med nu gällande princip, bör beräknas från året efter det år, då bilden offentliggjordes.
Departementschefen. Skyddstiden för fotografier är för närvarande hos oss
som huvudregel 15 år från året för utgivningen. I Danmark är den 10 år
från viss anmälan och i Finland 10 år från året för offentliggörandet. I
Norge är den längre och varar som huvudregel i fotografens livstid och
15 år därefter. Kommittén har nu föreslagit att tiden bestämmes till 25 år
från framställningsåret; motsvarande förslag har framförts i Danmark och
Finland – det finska förslaget avviker dock såtillvida att tiden skall räknas
från året för offentliggörandet – varemot man i Norge närmast synes avse
att behålla de nu gällande reglerna. För egen del finner jag kommitténs
förslag, som i allmänhet lämnats utan erinran vid remissbehandlingen,
innefatta en lämplig avvägning av de intressen som här står mot varandra.
Femtonårstiden understiger vad som i allmänhet gäller i de större
västeuropeiska länderna och .måste med hänsyn till de alltmer ökade
möjligheterna att kommersiellt utnyttja fotografier anses alltför kort. Å andra
sidan är icke påkallat att införa så lång skyddstid som för auktorverk. Då
det gäller de mest kvalificerade fotografierna är självfallet ett tämligen
långvarigt skydd motiverat, men ej heller sådana brukar inom Bernunionen
i skyddstidshänseende jämställas med auktorverk. Av praktiska skäl måste
gälla samma skyddstid för alla slags fotografier.
Enligt det föreslagna stadgandet skall tiden såsom nämnts räknas från året för framställningen. I ett yttrande har förordats att tiden i stället räknas från året för offentliggörandet. Beträffande kommersiella bilder i allmänhet, som offentliggöres omedelbart eller kort tid efter framställningen, leder de båda beräkningssätten till samma resultat. Såsom kommittén utvecklat är emellertid framställningsåret en lämpligare utgångspunkt för beräkningen i fall, då bilden ej publicerats.
Paragrafen motsvarar 13 § kommittéförslaget.