Och skal för Nunna giffuas in
I wastena emoot mitt sin:
Ach Nunne kiött iagh icke har /
Häller wore i wärlden qwar:
Ty thet är migh til hiärtans meen
För vthan Man soffua alleen /
Hälst om långe winters tijder /
Effter man tå enn mäst qwijder /
Aff hwilken Hustrun wärmes wäll
På hwar sijdo mårgon och qwäll /
Afflandes tilhopa barn små /
Til hwilket iagh har stort åtrå:
Thet är och icke ringa wärck
Klädas i en groff wepe särck:
Om natten vpstä klåckan tu /
Och siunga til Klåckan är siw:
Bättre wore på min mans arm
Soffua den tijdh vthan alarm:
När iagh någon vng man får see
Brister mitt hiärta wist aff wee.
Hwi klagar du min dåtter så?
Wärdzligt bekymber lätt bestå:
Förgengelig är wärldzens pracht /
Som wijse Mannen haffuer sagt.
Ey är then wijse Mannens sinn
Iagh giffuer migh i Klöstret in:
Han loffuar mehr thet ächta stann
Ty hade iagh gärna en Man.
Christus är wår Brudgumme skiön /
Han giffuer oss en ewigh löhn
Som förlåta all wärldzlig pracht /
Hwilcket han haffuer siälffuer sagt.