mig så kärt som denne gosse. Jag kunde dock icke lemna honom strafflös och förkunnade honom derföre högtidligt att han skulle inställa sig följande morgon en halftimma tidigare än de öfriga för att erhålla den tilldömda agan. Han bar sin dom värdigt, fällde icke en tår, men gjorde på min begäran en bugning för sina kamrater med anhållan om ursäkt för sitt okynne. Följande morgon inställde han sig på utsatt timma, beslutsam och undergifven att undergå sitt straff. Jag sade: ”Hvad förtjenar du?” Han svarade: ”Stryk.” Jag återtog: “Mycket eller litet?” Han genmälte lugnt: ”Mycket.” Då sade jag: ”Men jag vill icke förnedra mig med att slå dig. Anse såsom du nu fått mycket stryk och akta dig för slikt!” Han såg upp på mig med största förvåning öfver en sådan utgång, tårar skimrade i hans ögon, läpparne darrade, men han qväfde sin rörelse, bugade sig och satte sig tyst på sin plats att läsa. När de andra gossarna kommo i skolan och frågade honom: ”Har du fått stryk?” så svarade han: ”Värre än jag trodde.” Sedan den dagen uppförde han sig som de bäste i skolan och visade många prof på att hjertat icke gaf förståndet efter.
När jag med föräldrarnes bifall öfverlemnade alla mina lärjungar till det af akademie-adjunkten Ramström nybildade Lyceum, medföljde han. Jag såg honom sedan blott någon gång hos hans moder, tilldess han blef student.
Hans namn lydde fullständigt sålunda: Carl Wilhelm Edvard Flygare. Han var son af provincial-läkaren i Kronebergs län i Småland doktor Axel Flygare och Emilie Smith (sedermera gift med den utmärkte författaren Johan Gabriel Carlén), föddes den 1 December 1829, blef faderlös redan 1833, undervisades först af sin moder och sedan, efter hennes återflyttning till Strömstad, i dervarande skola.
