Hoppa till innehållet

Sida:Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen.pdf/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


nummer. Noreens bibliografi upptager 75 titlar. Det visar sig, att 26 av dikterna i Lundells samling ha för övrigt varit okända för forskningen och ha hittills aldrig omnämnts i tryck, icke ens i Noreens bibliografi. De åsyftade äro: n:r 33, 56, 69, 71, 80, 83, 87, 92, 98, 99, 101, 104, 105, 113, 114, 120, 121, 122, 123, 124, 126, 127, 128 och 137 (dessutom 2 här icke medtagna). Av de övriga ha 24 först observerats och avskrivits av Lundell och senare till allra största delen genom Lundells förmedling och från hans samling på olika vägar kommit in i litteraturen (omnämnts — bl. a. hos Noreen — eller tryckts): 17, 21, 26, 35, 40, 44, 46, 48, 51, 53, 66, 72, 73, 74, 88, 91, 93, 100, 102, 103, 115, 119, 131, 139. Bland de av Lundell bekantgjorda dikterna må här särskilt framhållas den äldsta dikten på Närkesmål från 1740: 71, den äldsta på östgötska 1746: 80, den första tryckta bohuslänska 1761: 102, vidare den märkliga Sorundadikten från 1723: 40, Ölandsdikten 1770: 119, Gotlandsdikten från 1726: 48 (nyligen tryckt av L. själv), den tvåspråkiga från 1759: 101, en egendomlig västgötadikt (?): 104 (bröllop i Åbo 1762), »Manerä»-dikterna m. fl. — andra sidan nämner Noreen 22 dikter, som icke finnas hos Lundell, däribland de förut, så vitt jag vet, ingenstädes omnämnda n:r 1 (den äldsta av alla), 47, 76 och 125 samt (den här icke medtagna) Jämtlandsdikten Fonck-Carel 1733 (se N 1 s. 548; ms. i Östersund).[1] — Gemensamma för Lundell och Noreen äro ett 50-tal.

Jag har i regel medtagit alla dikter, som finnas bland Lundells avskrifter eller omnämnas i Noreens bibliografi, tillsammans 105 nummer i min samling. Emellertid har jag uteslutit Lowén-Wedenberg 1764 (hos Firmenich, Lundell och Noreen; UB 4o) och Wigelstierna-Gerdes 1763 (hos Lundell; UB 4o), då en jämförelse har visat, att dessa två dikter endast äro (dåliga) plagiat efter de för Lundell och Noreen okända 96 Råbert-Örtner 1754, resp. 30 Adelcrants-Prentzenhagen 1715.[2] De av Lundell avskrivna Hönsgummans Wisa [av Olof Carelius]] 1751 och dess efterbildning Wallgossens Wisa, vid M. Staafs och J. Th. Maules bröllop i Alingsås 1760 (tr. i Göteborg) har jag efter någon tvekan uteslutit, då de knappast i egentlig mening äro dialektdikter. (Om Fonck-Carel se ovan). En bröllopsdikt, som Lundell har låtit skriva av efter Firmenich (F. III s.. 884—885): »Å allra mjukast ju nu får sqväla e visa» (enligt F. från Tuna i Medelpad, hos L., troligen genom förbiseende, hänförd till St. Tuna i Dalarne — jfr en oriktig uppgift också i Sveamålen s. 25) har icke medtagits, då den är odaterad och saknar personuppgifter; troligen är det en yngre dikt från 1800-talet. Jag nämner slutligen, att Lundell och Noreen i en del fall skrivit av eller citerat dikterna efter senare omtryck (t. ex. hos Näsman eller Firmenich) och icke känt till eller i varje fall icke använt originaltrycken.

— Nordiska seminariets stickprov i primärmaterialet i biblioteken vid undersökningarna 1923—1926 hade visat, att här alltjämt funnos möjligheter till nya fynd. En del sådana ha ju också kommit fram tillfälligtvis under årens lopp och publicerats eller omnämnts av enskilda forskare, t. ex. den märkliga av Toini Melander upptäckta Ålandsdikten från 1709, n:r 25. F. o. m. 1935 har jag på nytt systematiskt genomgått hela materialet av tryckta »verser till enskilda personer» i UB och KB från de första åren på 1600-talet till år 1800. I UB har jag genomgått samlingarna nummer för nummer (dock givetvis mera flyktigt ifråga om begravningsdikterna), i KB patentfolio har jag gjort på samma sätt, likaså i KB folio t. o. m. är 1729 och i KB 4o t. o. m. 1711; för åren fr. o. m. 1730 i KB folio och f. o. m, 1712 i KB 4o har jag i regel nöjt mig med att genomse de i början på varje årsvolym inbundna, av godsägaren H. Brulin utarbetade handskrivna registren, där för varje nummer diktens språk anföres, t. ex. med ett »ty.», »sv. dial.» etc. (i några få fall ha dock dessa uppgifter visat sig otillräckliga).[3] Det har framgått, att UB tydligen fått en del nyförvärv efter Lundells inventering på 1870-talet bl. a. genom införlivande av en del tryck ur studentnationernas bibliotek och genom utbyte av dubletter med KB. I KB ha de nya fynden blivit åtskilligt flera; KB:s personverser ha tydligen icke förut genomgåtts systematiskt ur dialektsynpunkt, i varje fall icke i så stor omfattning.

Den samling, som nu utgives, innehåller 37 bröllopsdikter på dialekt, som framkommit genom undersökningar av medlemmar i Nordiska seminariet under åren 1923—1926 eller senare samt genom den systematiska undersökningen i UB och KB 1935—1936, och vilka visat sig vara nya för forskningen, då de varken finnas hos Lundell eller Noreen eller förut voro omnämnda i litteraturen: n:r 3, 6, 8, 9, 15, 24, 27, 28, 30, 34, 36, 37, 39, 41, 42, 49, 50, 55, 59,

  1. ↑ Den kommer möjligen att införas i ett Supplement.
  2. ↑ Också 115 Collin—Eneberg 1770 (silverbröllop) är delvis plagiat.
  3. ↑ Samlingarna i UB och KB äro ordnade kronologiskt och alfabetiskt efter brudgummens eller den dödes namn, i UB i två serier: UB folio (här också patentfolio) och UB 4o, i KB i tre serier: KB folio, KB 4o och KB patentfolio. De äro numera i båda biblioteken i sin helhet (med undantag för KB patentfolio och verser u. å. eller till okända) inbundna i bekvämt hanterliga volymer, i KB år efter år, i UB i tioårsserier: inom varje år, resp. tioårsserie är ordningen alfabetisk. Rekvirera alltså exempelvis: »UB, Bröllopsdikt till O. A. Burman 1737 folio (dialekt)».
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Bröllopsdikter_på_dialekt_från_1600-_och_1700-talen.pdf/10&oldid=541867”