Den här sidan har inte korrekturlästs
Jeg rit då, åg ristär mä fiära mi sta
Om Bru-Folckie, som är stå glättug åg gla.
Wä såg Du Err Bruggum om så skär e Mö,
Granlätin an spräkär, som sommärtört ö,
Troieta än större, dän Du fått i dag,
Dänn få Du se ökias skä, ättär beag.
Dä samma skä wisa säg, nä o kom jem
Tä Ståcklum fram må däg, tro int dä blir klem,
På nippur å sippur On acktär int så,
Som fast mer i kiökie fräsk orning må gå.
Där wis O tä bryggning, där wis O tä bak,
Där wis O tä kukning på gudastä smak,
Där sätt sin Pigo wa nödene tarf,
Dä mästa O gitter i jett sånt us warf.
O sättär int ättär sin orniga skru,
Mot Änna jeg trässär mång Ståckluma Fru,
Så mildan säg skickia, mä Ög åg mä Låg,
Dä wär åg en säja skä, som Änna såg.
A wälis Däg Bruggum, som fått jen sån skru,
Jen mä dänom wölja gallanter E Bru,
Ja wälis Däg Brua för Käcker Munsör,
An Könungins Attullri tiän för Cässör.
An Casserar, Comderar så mä beag,
At Könungins wölja månd wära Ans lag,
Dä syns, at An myckie om Crona ä öm
Ty An ar båd' löning, båd' eer åg beröm.
Rättråduiet, billuiet mä sä An för,
Jandel, i wandel, i alt dä An giör,
An atar dä orätta, giör dä som rätt,
An främier dä bästa på skiälugit sätt,
Löf nögda då Båda, som dösa jär dag,
Som jer gier, at byggia sånt nätt Jonelag,
Som älle åg sälle förfära nu få,
Alt dä som natura O syftar uppå.
Ja glädioms, at jett så fullkomlugit Par
Wärannan säg maka, åg tä Äckta tar,
Säg lyckelig ömsa nog skättande är,
Så Täckier ä Brua, så Urtig jen Kär.
Jen tiäck Kär, som uti den stursta förtret
Förnuftigt åg ärtut säg wöl bärga wet,
E Bru som jamt löfwer i tysthed åg ro,
Liksom ena Pärlo i sinom Pärlmo.
Jen Kär, som nog träffelig slujet ar fått,
Giör lyckio, åg ägär doch mångfäldut gått,
E Bru, som i wäla widt lysande mând,
Af ansänd, åf ära, åg utåf förstånd.
Säg kiärä! säg wä, såsom mära då ä
Lycksälugt för Bru-Parä wära nu skä,
Men ättär jeg ickie nu bält mäckta mär,
Jeg wöljogast framsänd jen önskan tä Jär.
Om Bru-Folckie, som är stå glättug åg gla.
Wä såg Du Err Bruggum om så skär e Mö,
Granlätin an spräkär, som sommärtört ö,
Troieta än större, dän Du fått i dag,
Dänn få Du se ökias skä, ättär beag.
Dä samma skä wisa säg, nä o kom jem
Tä Ståcklum fram må däg, tro int dä blir klem,
På nippur å sippur On acktär int så,
Som fast mer i kiökie fräsk orning må gå.
Där wis O tä bryggning, där wis O tä bak,
Där wis O tä kukning på gudastä smak,
Där sätt sin Pigo wa nödene tarf,
Dä mästa O gitter i jett sånt us warf.
O sättär int ättär sin orniga skru,
Mot Änna jeg trässär mång Ståckluma Fru,
Så mildan säg skickia, mä Ög åg mä Låg,
Dä wär åg en säja skä, som Änna såg.
A wälis Däg Bruggum, som fått jen sån skru,
Jen mä dänom wölja gallanter E Bru,
Ja wälis Däg Brua för Käcker Munsör,
An Könungins Attullri tiän för Cässör.
An Casserar, Comderar så mä beag,
At Könungins wölja månd wära Ans lag,
Dä syns, at An myckie om Crona ä öm
Ty An ar båd' löning, båd' eer åg beröm.
Rättråduiet, billuiet mä sä An för,
Jandel, i wandel, i alt dä An giör,
An atar dä orätta, giör dä som rätt,
An främier dä bästa på skiälugit sätt,
Löf nögda då Båda, som dösa jär dag,
Som jer gier, at byggia sånt nätt Jonelag,
Som älle åg sälle förfära nu få,
Alt dä som natura O syftar uppå.
Ja glädioms, at jett så fullkomlugit Par
Wärannan säg maka, åg tä Äckta tar,
Säg lyckelig ömsa nog skättande är,
Så Täckier ä Brua, så Urtig jen Kär.
Jen tiäck Kär, som uti den stursta förtret
Förnuftigt åg ärtut säg wöl bärga wet,
E Bru som jamt löfwer i tysthed åg ro,
Liksom ena Pärlo i sinom Pärlmo.
Jen Kär, som nog träffelig slujet ar fått,
Giör lyckio, åg ägär doch mångfäldut gått,
E Bru, som i wäla widt lysande mând,
Af ansänd, åf ära, åg utåf förstånd.
Säg kiärä! säg wä, såsom mära då ä
Lycksälugt för Bru-Parä wära nu skä,
Men ättär jeg ickie nu bält mäckta mär,
Jeg wöljogast framsänd jen önskan tä Jär.
DEn Sturste, åg Ögste, som dä första par
J Paradis Lustegår samföjet ar,
Åg låti Jer Båda utåf deras stam,
Jnt astugt, men ättär and stickiä Jer fram.
An gifwe Jer så myckie wällugt åg godt,
Som nonsin nå Brude-Folck för Jer a fådt.
Som Tiderna Ålderen, Ålderen År;
Som Åräna Månanä uttalia får;
Som Månanä wulit a där sen uppå,
J Weckiuna åter jamt fördelas må,
Som Weckiuna Dyngen, åg Daganä giör,
Som Daganä Timanä mä säg framför.
Som wär åg jen Tima tä wissaste slut
Wäräfwiga Männut skä förtälja ut.
Jer inbärge Östen den mognastä Fruckt,
Å Wåra för mä säg beagälig Luckt;
Den Kulnaste Wintär, den Sundaste Ti,
Den Liufwaste Sommoren låte då si
Frambäras i lyse, om jeg int fär wilt,
E wacker e Dötter äl litan jen Pilt!!!
J Paradis Lustegår samföjet ar,
Åg låti Jer Båda utåf deras stam,
Jnt astugt, men ättär and stickiä Jer fram.
An gifwe Jer så myckie wällugt åg godt,
Som nonsin nå Brude-Folck för Jer a fådt.
Som Tiderna Ålderen, Ålderen År;
Som Åräna Månanä uttalia får;
Som Månanä wulit a där sen uppå,
J Weckiuna åter jamt fördelas må,
Som Weckiuna Dyngen, åg Daganä giör,
Som Daganä Timanä mä säg framför.
Som wär åg jen Tima tä wissaste slut
Wäräfwiga Männut skä förtälja ut.
Jer inbärge Östen den mognastä Fruckt,
Å Wåra för mä säg beagälig Luckt;
Den Kulnaste Wintär, den Sundaste Ti,
Den Liufwaste Sommoren låte då si
Frambäras i lyse, om jeg int fär wilt,
E wacker e Dötter äl litan jen Pilt!!!
