Sida:Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné (1910).djvu/218

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
206

206 wäh], sprakar skämt med alla; paroxysmen war öfwer; de gå in alla att äta; han höres pusta af pigan utan före, som går in, då han dör; folket ropas, då de komma in är sista pusten; under det dragés munnen litet på sne, men straxt äfter döden rättas: ergo pura Asphixia. han hade styrka at lefwa på. han war sachtmodig at lefwa få. men hielper hwarken konst äller skickelighet älr krafter, jag är Min K. Broders och Regii Collegii Medici Prsesidis Upsala d. 27 martii underdånigste och . troplichtigste undersåte G. Linneeus. jag tors nu aldrig skrifwa något frijbref mera till K. Br.; aldrig skall han mera taga mig på quickan; tak för hielpen; man kan ofta af lapprij blifwa utskiämd. Utanskrift: Archiatren Wälborne Hr Doctor Back Regii Collegii Prcesidi Stockholm. Sigill I, svart lack.

Squalus glaucus L. Syst. nat. ed. VI p. 235. 
Simia Paniscus L. Syst. nat. ed. VI p. 26. — I beskrifningen öfver 

sin brasilianska resa berättar Marcgraf. att dessa apor dagligen på för- och eftermiddagar samlas, och att då en mindre tager plats på ett upphöjdt ställe samt de öfriga sätta sig i ring kring henne. Hon börjar därefter högljudt sjunga och sedan hon med ena handen gifvit ett tecken, instämma de öfriga och fortsätta därmed, tills ett nytt tecken med handen gifvits. Då tystna på en gång alla de andra och deras anförare afslutar därpå sången med några högljudda toner.

Andreas von Gundelsheimer, född 1668, Tourneforts följeslagare under 

färderna i Orienten, slutligen preussisk hof- och lifmedicus. död 1715.

Erik Tuvén, aktuarie i Collegium medicum; »i sådan egenskap började 

han 1754 att på Riddarhuset i Stockholm hålla offentliga föreläsningar i Natural-historien, och att med ungdomen anställa Botaniska excursioner, 1760 förordnades han af K. Lazaretts-Direktion till Prsefectus vid Lazarettets Botaniska Trädgård på Kongsholmen, hvilken han först sjelf satte i stånd, medelst örternas sående och införskaffande ifrån andra Trädgårdar» (Sachlén, Sveriges Läkare-historia I s. 778).

Erik Anton von Grooth, född 1724, hofjunkare, död 1753; son af 

Landshöfdingen i Upsala Carl von Grooth och Eva Hele.xa Ehrencrona.