en enda. Detta rörer dock endast våra närmaste grannar i Timmancy. Fiskande är ej heller deras stora göromål. Sjön och floderna öfverflöda med åtskillige slag ganska välsmakande fisk; men alt deras bemödande, för at fånga dem, består deruti, at de litet ifrån landet nerslå några pålrader, hvarimellan qvistar af trän inpackas, hvilka pålrader formera kilar, hvaruti fisken ingår med flodvattnet, för at bada sig i solstrålarne under landet: men denna, såsom all vällust, är korrt och drager harm efter sig. Ebben tager ifrån fisken hans element, och slutet på denna vällust, som han igenom besvär et ögonblick fått njuta, blir at qvinfolken taga honom lefvande med händerne i gyttjan eller på torra sanden. De förstå likaledes at fånga allehanda foglar och små djur; men de grymma vilddjuren blifva fällde af männerne med skjutgevär, eller med deras bågar. Oagtat Negerns okunnighet i gevärs handterande, träffar han dock då han skuter. Han håller sit gevär med begge armarne utsträckte ifrån lifvet, så långt han kan, af fruktan at få någon stöt, och siktar så på målet imellan bägge sina händer. Männernes göromål är äfven at förse huset med salt. I den torra årstiden draga de åstad för detta ändamål, til sine upgräfde grafvar, hvaruti hafsvattnet intränger, som gifver dem et vitt och
