märkas på låren, andra på bröstet, armen, höften, o. s. v. Derefter bortföras de til plantagerna på landet, hvaraf somlige äro belägne vida öfver 100 mil ifrån staden Paramaribo. Husbonden, eller hans Fogde, om han ej sjelf bebor plantagen, gifver vid deras ankomst hvarje man sin qvinna och hvarje qvinna sin man. Hela giftermålsacten är gjord derigenom, at han för dem til hvarandra, och säger: detta är din hustru; detta din man. De sålunda gifte lefva sedan tilsammans och äta tilsammans, hushålla och plantera för sig sjelfva tilsammans. Ägaren är mycket angelägen om deras propagation, emedan den ökar hans ägendom, och de ofrugtsamma få ofta erfara hans harm!
Språket som der talas, är en illa bruten Engelska, hvilket alla måste lära förstå, igenom practiquen och piskan. Vid hvarje plantage, som alla, i anseende til byggnader och boningsplatser äro belägne vid de flera floder, hvarmed detta rika omäteliga land[1] är genomskurit, eller vid gräfde
- ↑ Min Herre har sig bekant at Holländarena togo Svenska Colonien i Pensylvanien i besittning då den öfvergafs af Sverige. Engelsmännerne, som då innehade Suriname, och icke gerna sågo Holländskt grannskap i Norra Amerika, samt häldre hade dem vid Amazon floden, bytte med dem, hvarigenom Holland kom i besittning af Suriname. Den öfver landet författade Chartan går öfver 100 mil i längden och där öfver står: Här möta de okände trackterne. Landet har mycket mineralier, i de blå bergen, och är välsignat på alt sätt. Bästa bomul och caffe m. m. fås här.
