medbringa alla sådana saker, som de veta vara begärliga för de svarta, och hvilka desse eljest icke kunna erhålla, utan i byte emot slafvar. At handelsvinsten är betydlig på kusten, äfven för Compagniet, kan slutas deraf, at man kan icke ännu på kusten bruka annat betalningssätt, än efter måttståcken bar, hvilken blifvit af slafhandlaren utskuren efter behag, för varubyte, sådan som jag beskrifvit honom i föregående noten. Elfenbenet t. e. betalas efter tandens vigt. En tand, som väger ifrån 15 til 20 skålp. betalas med 12, 15 til 18 pence för hvart skålpund; en ifrån 20 til 40 med 2 skillingar; ifrån 40 til 60 med 2 sk. 6 pence, ifrån 60 til 80 med 3 skillingar, samt ifrån 80 til 100 skålp. med 3 skillingar och 6 pence. Men desse skillingar pence betalas icke med klingande mynt, utan med varubyte efter bar, det är med flintor, kulor, krut, tobak, glaspärlor, rum &c. &c. som Européen så väl förstår at sortera at det sammanräknadt knappast utgör fjerdedelen af det värde, som den enfalldige Negern tror sig erhålla.
Af åtskilliga prof utaf de svartes arbeten, som blifvit hitbragta af Infödingarna sjelfva, eller med våra fartyg ifrån särskillda ställen, synes at de gifva skyldig
