orsaken, at ni icke må tro, det dessa Skogs-Negrer förblandat sig med landets Infödingar och derigenom blifvit så talrike. De äro alla af sin egen Afrikanska Stam. För dem som stadna qvar i de Holländska Colonierna är intet annat hopp, än Naturens Vanmagt och döden.
En ung man om 20 år, som nyttjades vid vågen i Paramaribo, hade fått befallning at tillika med flera arbeta om bord på et af de hemgående skeppen, hvarpå jag återvände til Europa 1783, sedan Nassau Weilbourg, et Örlogsskepp af 64 kanoner blifvit förloradt. Under arbetet såg han sig ut en plats ner i skeppet, hvarest han förstack sig, korrt för skeppets afresa, och framkom ej utur sit gömme, förr än vi varit några dagar i sjön. Han hade under arbetstiden försett sin håla med något bröd och några köttbitar, hvarmed han uppehöll lifvet; men var vanmägtig af törst. Det var nu försent at sända honom tilbaka, men man hade i ifvern den oförsiktigheten at hota honom med at blifva återsänd ifrån Amsterdam. Under hela resan var han munter och arbetsam. Vi anlände i Texeln sent om en afton i Julii månad 1783 och ankrade en stark mil ifrån landet. Om morgonen derefter var vår Neger försvunnen, och undvek derigenom
