före afresan, och gaf mig Instruction huru jag skulle förhålla mig, om han blefve qvarhållen. Men han kom tilbaka, med ofvananförda beslut. Citoyen Renaudet har gjort oss besök, och vi hafve varit hos honom; det förstås, at vi äfven visat honom all höflighet. För min del älskar jag Fransmännen i allmänhet, deras umgänge är fritt, lätt och intagande: detta oagtadt har jag icke kunnat fatta något tycke för Renaudet; kanske härrörer detta deraf, at han är — — en parvenû, eller at han blifvit förnegrad på Gambia. I evighet blir det dock en contrast, at se en vanlig Fransman och en Engelsman tilsammans, och intet kan mera naïft uttrycka denna, än den Engelske Carricaturen.
Utom detta, hafve vi et annat grannskap, likväl på några mils afstånd, Bance Island, men som det är et Slaf-Factorie, tilhörigt et Handelshus i London; så hafve vi dermed alldeles ingen relation. En yngling, som annars är anständig nog, är der hufvudman; han kommer ibland och besöker oss, och vi hafve då och då tilfälle at få skicka bref med skepp, som gå därifrån, hvilka då måste passera förbi oss, antingen til England eller West-Indien. Ännu hafve vi en annan granne, som väl icke är Europé, men ändå icke svart, fastän han är
