driftig slafhandlare, han tror bör honom vara tillåtet. Det besynnerligaste af alt är, at han säger det han aldrig, vid infallande ledighet, kan bli Konung i landet — emedan han är Christen!
Ibland de öfriga hufvudmännerna, hvilka jag framdeles vill låta M. H. känna, och som äro beklagligen ganska Ochristne! finnas förnuftige redlige och förståndige män, fastän andre äro endast naturen tilgifne, hvilken hos dem icke är af bästa slaget! — — men vi hafve ännu nog at göra inom oss sjelfva för at ej hafva tid at tänka på grannarna.
M. H. kan föreställa sig at vi icke äro synnerligen väl accommoderade med boningsrum. Vi hjelpe oss så godt vi kunne, likväl om detta vore vårt högsta onda, skulle vi ändå knappast hafva känning deraf. Men! — Intet är så nödvändigt för en Colonies framgång, som enighet, och likhet i tänkesätt hos de personer, åt hvilkas omsorg företagets utförande blifvit updraget. Icke nog, at alt stadnar i en fullkomlig overksamhet då dessa saknas, at både beslut och verkningarna deraf i allmänhet gå långsammare eller alldeles uteblifva; det föder äfven af sig missnöje och tvedrägt, alltid högst skadelige och obehagliga, men
