Det missförstånd, som jag i mit förra omnämnde, emellan Gouverneuren och Conseillen, i ställe at förmindskas och försvinna, om det någonsin bort upkomma, tiltog med fullt alfvar, och lemnade hela Colonien nästan i ödesmål, åtmindstone utan all drift och omtanka. Detta har blifvit ganska naturligen orsaken til all vår jämmer. Hvad den ena befallde, satte den andre sig emot, och fölgden deraf var overksamhet, hvars olyckliga följder med hela sin tyngd drabbade Colonisterna.
Gouverneuren, sluteligen öfverröstad af sit råd, (Council) återreste til England, och blef afskedad. Til Coloniens styrande utnämndes då et Råd af åtta de förnämsta Compagniets tjenare; men den oskickliga, ambitieusa och egensinniga caractéren hos somliga af dessa, hvilka ville föra högsta ordet och blifva åtlydde i tid och otid, utan at de egde hvarken tilräcklig erfarenhet eller insikter, hvarunder Coloniens olyckor förökades, förmådde Directionen i London, at tils vidare utnämna Lieutenant Clarkson såsom ensam Gouverneur, för at frälsa Colonien ifrån synbar undergång. Olyckligen var det försent! De bästa menskliga anstalter äro underkastade missräkningar och olyckor hvilka förut icke kunnat förmodas.
