menskligheten önskade, öfvertygad om sanningen af hvad jag anfört.
Neger-Slafvarnas beklagansvärda belägenhet har, ifrån längre tid tilbaka, varit et föremål för den sanna Philantropiens omsorger och bemödanden. Det torde icke vara min Herre obehageligt, at jag gifver Er här, Slafhandelns och Slafvarnas Historia i korrt begrep. I tysthet går jag förbi de flera sätt, alla våldsamma, som försätta dessa uslingar i slafveri, och vill endast följa dem på vägen, ehuru ryslig denna färd ock är. De, hvilka äro födde långt ifrån Hafskusten, som är rätta och, i torra årstiden, fast dageliga marknadsplatsen för Slafhandeln, ehuru den säkert har sina ombud inuti landet, och hvilka blifvit dömde at säljas, föras ifrån en plats til en annan, ofta öfver 100 mil, och på hvar plats finna de en ny Herre emedan de säljas ifrån man til man, eller rättare bytas emot varor, til dess de ändteligen hinna kusten, och blifva dyrare i mån som de nalkas den samma. Jag skall framdeles berätta Er priset och beräkningssättet. Här bringas de nu om bord, efter betingat värde, på slafskeppen, som vänta dem, och hvilka äro försedde med sådana Handelsvaror, som mest behaga Negerköpmännen, nämligen Rom, Tobaksblader,
