FJERDE BREFVET.
- Min Herre.
Åter et tilfälle at kunna afsända bref til Europa; och jag griper mig an, efter vanligheten, at skrifva Er til. Hvad det är obehagligt, at jag alltid i sådan brådska skall vara nödsakad at sammanrafsa mina; ty sällan känne vi en sådan lägenhet i tjugufyra timmar, innan den är förbi. — At förekomma et sådant tilfälle, har jag, redan förr två eller tre veckor, föresatt mig at sammanfatta något vid några lediga stunder, och inbilla mig, at et skepp kommer at afgå til London en viss dag, för at hafva min post färdig, då sådant framdeles kunde hända: Detta har icke blott stadnat vid föresattsen; jag har skrifvit en Epistel, som blifvit lång — men som jag vid efterseende finner honom så ojämn, som lynnet på de särskillda timmar jag derpå användt, och i det hela upfylld med så mycket småsaker, hvilka kunna vara M. H. aldeles likgilltiga; så har jag beslutit at sönderrifva den, och jag skall framdeles
