Sida:Brudstrumpeband undersökning om strumpebandets, särskilt brudstrumpebandets betydelse – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
189
BRUDSTRUMPEBAND.

skilt avsedd vävstol »hössebanstol».[1] »Plockade» band, vilka i Finnvedstrakten ansågos såsom de allra finaste, voro vävda så, att färgerna bildade oregelbundna figurer i form av hjärtan m. m. Den unga flicka, som kunde väva dylika och skänka sin fästman ett par i begåvning, nämndes alltid med beundran, och skulle dessa band bäras på bröllopsdagen.[2] I Skåne användes »spedeband»>, flätade band, vilka i Gästrikland kallas »slinga». Flätade strumpeband av silke förekommo i de högre klasserna i början av 1600-talet.[3] I Enviken, Dalarna, fick bruden av sin blivande svärmor s. k. »pinnband», och själv skulle hon på bröllopsdagen skänka ett par »pinnband» och ett par »vävband» åt brudgummen.[4] En klädstång hängde ofta i stugan, och ju flera granna strumpeband det sattes på den, desto duktigare var gården.[5] Strumpeband användes mycket som kärestagåvor och »känningar». Om en gosse visade en flicka uppmärksamhet, så brukade hon ge honom ett par granna strumpeband till tecken att hon var intresserad av honom och därigenom uppmana honom att fria. Hade han givit henne skänker och hon gengäldat dem med ett par strumpeband, var det bevis på att hon hade lust att med honom bygga hjonelag.[6] »Govänsband» brukade särskilt de strumpeband benämnas som fästmön gav fästmannen.[7]

  1. Meddelat av Arnold Olsson, N. Orust, Bohuslän.
  2. Meddelat av f. lantbrukaren T. G. Peterson, Hångers sn, Småland.
  3. Meddelat av T. G. Peterson (från gravkor i Hångers kyrka).
  4. Meddelat av fru Greta Sundman, Hällabacken, Lindesberg.
  5. Meddelat av magister P. Envall, Uppsala.
  6. J. Nordlander, anf. arb.
  7. A. Hazelius, Anteckningar under resa till Häfverö och Helsingland 1873 (Norrala sn).