Sida:Brudstrumpeband undersökning om strumpebandets, särskilt brudstrumpebandets betydelse – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
204
LOUISE HAGBERG.

sålt ett par oxar till en person, som vid hemkomsten tog av sig båda sina strumpeband och lade dem längs ladugårdströskeln, innan han lät oxarna gå in, för att de ej skulle gå över någon gärdesgård, så länge han hade dem.[1]

Vid klippning av får bruka kvinnorna lossa sina strumpeband och därmed sammanbinda fårens ben, och för att hindra getter från att gå över hägnader sammanbindas deras ben på särskilt sätt med strumpeband. Vid vägning av fårull och av smör och andra matvaror läggas tvänne strumpeband i kors på golvet och därefter det som skall vägas på det sålunda bildade korset, varefter bandens ändar hopknytas och trädas på betsmanet och väges.[2] Havande kvinnor få dock icke väga i strumpeband.[3]

I Oberpahlen, Livland, var det vanligt, att bruden vid hemkomsten av svärföräldrarna fördes omkring i ladugården och visades de för henne bestämda djuren, vilka voro betecknade med brokiga gördlar eller strumpeband.[4]

Strumpeband är bra för mycket. Även mot spöken, gengångare och onda andar kunna de skydda. Om en tysk dam, vilken levde i början av 1700-talet omförmäles, att hon brukade binda fast dörrlåset med sina strumpeband för att hålla spökena på avstånd.[5] Och de döda har man brukat hindra från att gå igen genom att med ett strumpeband binda ihop deras ben vid knäna. Hade en avliden levat mycket ogudaktigt, hopfästes därtill även likets bägge stortår och smalben med ett strumpeband.[6] Var man rädd för att kreaturen skulle bli förgjorda, skulle man binda ett strumpeband om halsen på dem och föra dem omkring en jordfast sten.[7] Att onda andar ibland kunde fara in i korna ha vi ju ovan sett.

  1. Aftonbladets Halvveckoupplaga 19/5 1919. (Lasse i Skogen.)
  2. Meddelat av W. Sjöberg, Replot, Finland.
  3. Feilberg, anf. arb. s. 380.
  4. Gebräuche der Esten bei ihren Hochzeiten wie sie in der Oberpahlenschen Gegend gefeiert werden (aus der Zeitschrift Inland 1844 n:o 1 och 2). Festschrift der Gelehrten Estnischen Gesellschaft, Dorpat 1888, s. 380.
  5. Zedlers Universal Lexikon, Leipzig o. Halle 1744. 1086, T. XL.
  6. Meddelat av W. Sjöberg, Replot, Finland.
  7. S. Landtmanson, Skrock och gammaldags bruk i Gillstads sn, Västergötland. Uppsala Landsmålsarkiv.