Sida:Brudstrumpeband undersökning om strumpebandets, särskilt brudstrumpebandets betydelse – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
205
BRUDSTRUMPEBAND.

»Jättesar» eller jättekvinnor bruka ta av sig strumpebandet och knyta in en sten i och slunga mot kyrkor,[1] och när häxor på olovliga vägar ville förskaffa sig mjölk, behövde de bara ta ett strumpeband och mjölka ur.[2] Det var mycken trolldom som strumpebandet kunde begagnas till. Så berättas det om häxmästare, att de ej bundo strumpebandet om det ena benet, och en gång måste fan vänta med att taga en trollkarl han skulle ha med sig, till dess att denne fått sitt strumpeband bundet, så länge det var löst, hade fan ingen makt med honom.[3] Genom att aldrig binda mer än sitt ena strumpeband kunde man lära sig »mer än sitt Fadervår».[4] De präster, som hade gått i »den svarta skolan i Wittenberg», brukade kännas igen därpå att de icke bundo strumpebandet om det högra benet.[5] Och genom att lösa vänstra strumpebandet kunde man vinna i kortspel.[6]

Att nu strumpebandet kunde besitta en sådan märkvärdig makt, att det kunde användas vid botandet av människor och djur, för att nu inte tala om allt annat, det har folktron helt naturligt haft sina funderingar över, och säges det bero därpå, att den »heli Birgitta» var den första som burit strumpeband.[7] Att ett strumpeband särskilt skulle kunna betvinga de döda har man i Finland velat sätta i samband med en legend, som talar om att Jungfru Maria, som fruktade att hennes son skulle »gå igen» efter döden, långfredagsnatten skulle ha spunnit strumpeband åt Jesus för att ombinda hans ben, så att han ej skulle kunna gå bort ifrån henne. Om detta strumpeband talas även i en gammal formel, som tros skydda mot getingstyng, där det bland annat heter: »ja' ska bind din skarpa tand med dett strumpeband fru Maria spann om en långfredagsnatt».[8]

Såsom av ovanstående framgår, har strumpebandet, såväl brudens som det vardagliga, spelat en ej blott i klädedräkten viktig roll,

  1. Meddelat av fil. lic. T. Eriksson, Uppsala.
  2. S. Landtmanson, anf. arb.
  3. W. Gregor, Notes on the Folklore of the North East of Scotland, London 1881.
  4. Thiele, Danmarks Folkesagn, Köpenhamn 1843, s. 338.
  5. Thiele, Den danske Almues overtroiske Meninger. Köpenhamn 1860, s. 623.
  6. Feilberg, anf. arb.
  7. Meddelat av Arnold Olsson, N. Orust, Bohuslän.
  8. Meddelat av W. Sjöberg, Replot, Finland.