Sida:Brudstrumpeband undersökning om strumpebandets, särskilt brudstrumpebandets betydelse – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
206
LOUISE HAGBERG.

utan visa numera bortlagda seder och bruk och vid detsamma knuten folktro, att det även ansetts äga en stor inneboende magisk kraft och såsom sådant haft stor betydelse med avseende på äktenskap och barnsbörd. Vilket strumpeband som hälst dugde dock ej härvidlag, utan skulle det vara ett begagnat, helst av en kvinna och vanligen ett som burits av en brud. Väl förekom det även, att en mans strumpeband, såsom brudgummens, kunde användas vid allehanda kurer, men kvinnornas ansågos likvisst såsom mera verksamma och besittande större magisk kraft. Särskilt blev detta förhållandet med de band som burits av brudar, av kvinnor med många barn o. s. v. I människans kropp innebor en mystisk kraft, som meddelar sig till de klädesplagg hon bär, och ju intimare den beröring är, i vilken dessa komma, ju närmre samhörighet de ha med människokroppen, ju starkare blir även den kraft som på dem överföres, och det i intim kontakt med människokroppen komna plagget blir som en del av människan själv. Vid de kurer, som av kloka gubbar eller gummor bruka utföras är det ju ofta vanligt, att dessa ej behöva se den sjuke utan nöja sig med något av dennes hår eller naglar eller ock tillhörande klädesplagg såsom en skjorta, ett strumpeband o. s. v.

Den i strumpebandet befintliga mystiska kraften blev än ytterligare förstärkt genom knytandet, vilket ju är ett urgammalt och än i dag brukligt magiskt medel. Hos de gamla romarne brukade brudens gördel fästas samman med en särskilt kraftigt verkande knut, herkulesknuten, vilken mannen vid bilägret skulle lösa, och som ansågs skydda mot allt ont. Men knytningen var ej blott till bot, utan kunde även vara till sot, och ibland kunde all knytning vara farlig och bindande. Allmänt utbredd är sålunda den föreställningen, att knutar hindra en havande kvinnas förlossning; redan hos de gamla indierna förefanns denna tro.[1] För att underlätta barnafödandet skulle alla knutar upplösas, ej blott på den blivande modren utan även alla i huset befintliga. Redan vid bröllopet företogs i detta syfte en mängd magiskt-symboliska handlingar.

  1. W. Caland, Altindisches Zaubermittel. Amsterdam 1900, s. 108. Hj. Öhrvall, Om knutar. Stockholm 1916, s. 202, 203.