Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 12 —
Och dagen kom och middags-solen
Stod klar, den ljusa karneolen
På himlens ring, den evigt blå,
Då Mikel börjar tänka så,
”Att Skräddar-löften sällan duga:
”De äro mästare att ljuga,
”Liksom att sy med nål och trå. —
”Ponera dock att Linds ej svika,
”Då vill jag städs med nit predika:
”Bland skräddare uppå vår jord,
”Jag känner en, som håller ord.”
Men klockan slog i sommarvärmen
Med dofva slag i tornet tu —
Och mäster Lind infann sig nu
Med byxorna på vänstra armen,
Och bockande berömde stort
Det arbete, han hade gjort.
Alltså till pröfning skrider saken
Och Mikel drar de byxor på,
