Men int va hä heldär jyst präsiiss fö tan deilin ja a haldi ä i minni, uutan för ä va ti råołiast ja a vari määd åm, tykt ja. Sessin ti båołi å ta är vassen kaffikäpp, fast ä i mest kåoka po käoni, så ska ja öman ni drickär taał åm för är va ja mins. Å ja juuvvär int na, fö ja nytjar så liiti o saninjin, så on räckä så vääł teel, så, såm förriga fłickon saa.
Si andä Braka Eerk va in tåkindä såm böra spring ä frii bitti. An va no fol knappast tårr baak öörona tå an böra fääłas å błååk po Laggas Fiias låfti. Men in lang ränjil va an, fast an va bara in aderton, nitton åår. A fłickspöötji hon vist int betä fö si en slefft in an hon, varin gang an kååm böögand. Hä sku int on a jåort. Fő tärijynåm kååm on si i na sembä skåovar en on a vari förr ii. Men ä sku sääkärt va in lääpeng för on, tå on va så hööfääło å håplo,[1] såm on va. On vaart jo all stans haldi för i fłågjuur. Sku on a jåort räätt, sku on a kasta in vatustjuuło[2] baaket Eerk, för an va int na anna en fullkłappa o iilakheit tå enn.
Ha Braka Eerk havi snaijo[3] sam na anna fåłk, sku an jo a måtta ta Fiia, tå an visst hur ä sku gaa, men an övigaav on han jiinast, å i hä jåoł an no fol ett va an haa veti teel tå enn, säm sakt va. Var å ein veit no hu Fiia haar ä no. Men an vaart jo sedan såm anna fåłk Eerk å, tå an vaart gambłan.
Nei hö ni menstjor, ni sitä bara å drickä tårr kaffi, sii ja; ja tenkt ni sku dåpp å laa ii är teidä fłeetona å, täfö sett ja fran döm. Ni ska jäär hä no å int va pjaso. —
