hitta an, stelt si Hannas Eson[1] fram, såm int jyst va na sembä ti tjins[2] kneenin en brogåmmin, å håkras[3] teel å meint:
„Do va in saajil, Eerk, va do staar å gräävä di i byksseckan!“
Endå tå vaart ä i föfaaselit fnitras. Men prästin spend öögona så stint i Hannas Eson, så ja ha int siitt an a skåda så stint naon gang förr. Ja feeg höör baaket an fee si in snubbo Eson, tå an va ti prästgååłin po i äärand.
Ja tenkt vääł ä sku ga po tåok mä heila viigninjin, men ti sluut hitta an då rinjin i liivstyckfickon,[4] Eerk, å sedan jeeg ä jo såm ä sku gaa. Vi va seks styttjin såm huld pääli. Hannas Eson va mitt måot meeg. Di mått visst ha määra nainting mä hä di stelt åås mittanfö varaar, å ä pa jo va vaanlit hä tei såm staa måot varaar kan kåm si ti vaał brofåłk,[5] men så jeeg int ä ton gangon.
Sedan viigninjin va sluut å di a jiti allihåop å sjunji fron båołi å sambła in nagä slantar po fati fö ti fati, tjöört di heim prästin ti baak. Strakst baaket jeeg di då uut po gååłin alt fåłk å böra stell si ti ga i bruudradin. Påikan a vari ett hestan ti å kłeedd uut döm mä tapeetästeck[6] å fransalakan, å ti sku riid främst i radin. Hannas Eson haa in spłiit nyy röötröijo po si å haa i eldandis röött ståppateck po in rööd märr, så an lyyst all mest han.
Baaket tei såm reid jeeg spelmennin. Ä va tvåå såm spela po fiåołan. Å ti va så braa ti spääl, så tå
