Sedan radin kååm fram ti bruudis heimgååłin, stelt si brofåłtji baak båołi, såm vaanlit pa va, å varåein jeeg fram å gaav po bruufati. Di bjöud starkvarona åt fåłtji uur tåki grann begarar, så ja tykt di va neestan fö fiin ti syyp uur.
Ein o påikan såm reid tenkt kåm inn i stygon mä hest å alt — såm di jo po mang stell pa jäär — men an måtta vend åm i fåston tå di saa åt an.
[ILLUSTRATION SAKNAS]
(Varin gang ja dansa mä brogåmmin, dansa Hannas Eson mä bruudin).
In stånd baaket jee jo radin ti jessbåsgååłin tibaak, men int hööddist hä tråmbasi po spjeldi na tå, int.
Tå ä böra liid måot kveldin vaart fåłtji liivłian å liivłian. Å dansin mä brofåłtji han jee fö fullt heila ettmiddain. Ja mins ja haa Hann as Eson ti ga åsta veksil åt mi bärgandis mang femtipennar å tjyvofempennar å fö tei dansa ja mä brogåmmin bara så röitjin sveiva fron spiisin. Å varin gang ja dansa mä brogåmmin, dansa Eson mä bruudin.
Strakst fören vi böra määr ås ti ga heim böra Pjuułaris Mittjil å Hannas Eson sjung å kaap. Endå
