ja fögłöömär int hä, fö di haa no så vakärt mååł båå tvåå, å så kunna di så mytji vakä viisor å.
Ja mins Pjuułaris Mittjil sjang:
- „Kom ungdomshop, kom stanna
- Och lyss till mina ord.“[1]
Å strakst baaket sjang Hannas Eson:
- „Räfsan är på ängen,
- Lilla vännen min.“ —
Ä leit så vakärt fö döm båå tvåå, så ja ståo å lyyddist, fast di huld påå braa leng. Men sedan så saa ja åt faa våran an sku spenn ii ti baak, så sku vi faar heim, fö ja vila int va tää na lengär, tå di vila böri slååss å rijäär naon smuło.
Så jeeg ä teel po ti jessbådi.
Ä lååtä na liiti undilit tå ja jemt å samt tałar åm andä Hannas Eson, tå ja ska taał åm jessbådi. Men si an va no täär han å, å råołi va an heila daain, å så kann ni no föstaa o hä ja saa i jånst hä vi haa na småått ås imillan, fö si — jaa ja iis int stjöms ti sej ä no na meir — an bruuka spring å frii till mi tan tiidin naon gang, andä tårtjilin. Å åm såmaran tå ja bruuka ga mä drick åt kałvan ti kałvhagan, å tå ja bruuka staa nain stånd å skååd po teidä småå kałvhåbbilan, så bend ä neestan varin kveld hä Hannas Eson kååm leidand mä hestin å sku föör an po beiti, å tå steedd an altti tå an såå mi, å kunna staa å spetaakäł memmi i tiimtaał fö varin kveld i enjistiidin å i stjööłtidin.
- ↑ En af afl. folksskolläraren I. E. Wik diktad visa som blifvit en folksång.
