Sida:Byyrallor, andra samlingen (1890).pdf/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


45
ståojuuvvarin.


— Nå int ji hä no så väst kaalt entå. Men ja mins öman ja va påik å sprang å friia tå ä va kaalt in gang rikti reidit. Ja a vari å hugd vedin åm daain, mins ja, å ja hinda int ga heim åsta draa po mi stöövłan, uutan ja smała ååv ti byyss mä barkaskåovan po föötrin, fast ä va in löödaskveld. Tå ja sku åsta frii tå ii i låft måtta ja bind na stjööłtveittar[1] undi föötrin, så ä sku skråpp.

A va fullt mä snöö po låftistaatji å sjöłva låfti va jyst åvanfö påortin. Tå ja a vari inn in stånd i låfti vaart ä så varmt där så snöö böra smelt o taatji å rinn langsett taakvedan. Men mä ti sama ä sku dråpp fron taakvedan fröis ä ti langa iistitjilar såm vaart sä ståor å tjåck så di räkt enda nedä ti jåołin. Ä sku a vari raakt åomöilit ti tjöö jynåm påortin tå, åm int in kaar sku a staai mä i vedaträä å slaiji ååv iispinjilan vartett.

Åm måronin tå ja kååm uu låfti; skåda ja inn åt stygon jynåm fönstri, å tå såå ja hä karan sååt i spiisin mä hundskinnshanskan po hendrin å greit, å in bränvispåtto ståo po båołi, men ä va så kaalt så di kunna int ga fron spiisin ti båołi åsta ta si in syyp. Ein ståo vä uunin mä in lang staka å freista stöit såndä grynngröitin såm a frusi i bakuunin ti bara iis, men an greit han å så tååran fröis såm haagäłkåonin po tjinnbeinin, för int feeg han lööststöitt åt si na ti jeet, int. Ton gangon va ä föst kaalt ska ja taał åm för är.

— Nåo måtta ä va hä, åm ä ji såm ni segär ä ifall ni int skarva teel na. Mä ja tyckär ä sku a

  1. Spånor.