vi ås i svarvi. An jä Grånnas Matt å jaag å anjä Krafsas Jååp — vi trii vi bruuka skåck i håop ås å, fö vi va full karar allihåop, bå magaviig å armstark, såm di pa sej. Vi bruuka alldri fo na fłickor ti siti påå mä ås, fö vi va tjend fö ti va altför åorijääli.
Ä va in Mittjilsmess såndasmåron tå vi kååm å sku faar åpp ti Vööro apteetji så vi sku fo ås na liiti hoppmansdråpar ti legg i laa mä brännviini, men tå vi kååm måot bråovin såå vi hä di ståo alt fullt där. Men vi va bireidd ti ta måot döm allihåop. Ja haa in pannfåot, såm ja stendit bruuka ga å bjeer i fickon, Matt han haa in knapołstein å Jååp haa tjirodaddjin å så tjöört vi i fullt sträck så mytji hestin årka, å jyssåm vi kååm po bråovin så syydd di ii mä pååkan enda åt huvo po hestin så an stalp po kneenin, men tå håppa vi ååv all trii po ein gang å så syydd ja ii mä pannfåotin ein mitt åt bläson så an stałp å ä såå uut såm jäänan hans sku a stritta. Inåm eitt tuu så va bråovin ränsa.
Men tå fåoł vi ti påstveejin ti baak, fö si vi va enkåm uutfari fö ti bruuk ås. Tå vi kååm ti Lill-kyro tjöört vi mä eins åpp po tjörkbackan, å tå båda vi finnan å meint åm di sku vill na tå sku di fo kååm. Anjä Grånnas Matt ståo po kneenin han å hugd mä kniivin i jåołin å saa fast di sku kåm såm einbaari millan Ååbo å Tåårno så sku int han va rädd. Men int tröösta hä in enda finntamp kåm fram tå, fast nåo läära ti va fösamła nagästans,
A tå fåoł vi ti Såłv ti gåłvstandas po sama reison. Vi a måra å taiji ås nain syyp heila daain så vi a havi ås in bärgand tjening,[1] men ä böra ga
- ↑ Känning, fylla.
