Sida:Byyrallor, andra samlingen (1890).pdf/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


55
mittjil våran ska ti staan.


Måosson: Nää int haa vi na kriituur ti slaktä vi, int. Vi haa bara ein kåo å ti spöötji ji riktit in ond anda, för on flyygär yvi fåłksens jässgåålar såm i gråsstjinn.[1] Å int vil on måłk na heldär, fö no ha on staai siin i fem seks vikor, sedan juuri hennas vaart årmstuttji. Men vi lää no fol kanstji slipp on no snaart, fö lensmannin va å skreiv åpp on i siistis in daa.

Fiia (slår ihop händerna och skakar på hufvudet af förvåning): Nej, härijistos va segä ni? Ha lensmannin vari å skriiva åpp kåovin?

Måosson: Jaa, an va jäär i siistis in daa. I våårast va ondä kåomärrin, ja kan int anna sej, å braka nedä jässgååłin å stanga såndär in grind i Pårr-Gaabilas ååkrin å trampa nedär å ååt åpp i bråddstyck, tär an haa såådd haavran. Å tå vaart faa våran stemd ti höösttinji å fee płikt för ä, å tå int an a hitaała ä enn, så kååm lensmannin å skreiv åpp snubbon in daa i förr vikon.

Fiia: Va i väädin segä ni, måosson? Men ska ni mått bitaał hä kåovin va å trampa nedär? Ja tyckär an sku mått tjens vedär ä sjöłv, Pårr-Gaabil, tå an haa så slarvo jässgååł, så kåovin mekta brååk såndär an.

Måosson: Jaa, an tyckä så Mittjil våran å. Täfö ska an faa ti staan no åm måron, å ga in ti guvänöörin å frååg an teel åm hä i rätt, hä Pårr-Gaabil å lensmannin ska fo snåok ii si ton endast kåovin vi haar, såm Mittjil våran sjöłv a snicka lööst. Å hä tråo ja hä, tå guvänöörin fåår höör hä Mittjil våran ha reidit snicka lööst kåovin, så mått an bifall lensmannin ti let åås å kuddon våron va i frääd.

  1. En ekorre.