Tredje scenen.
DE FÖRRA. MITTJIL.
(Mittjil, iklädd hälgdagskläder, stöflar och »spjeldamysso», inträder).
Måosson: Jasså do i ti baak rej? Fee do lååv
po nain hest?
Mittjil (går fram till bänken och sätter sig bakåtlutadt på denna, skuffar mössan i nacken och begynner stoppa pipan): Jåå, ja feeg lååv po Simpos Kaalas błäsomärrin, i dä råpaskåti såm pa fłask å slåå äpp ståndåm, fast Kaal kłaga vääl on haa dåålit mä skåovan.
Måosson: Nå do ska snaart åsta faar tå? Fiia jär haa sääkärt na stassäärand on sku vil do sku uuträätt.
Mittjil: Nåo gaa jo hä fö si åm ä i så ä bjeer ååv. Va sku do jyssåm vil ha bistyyrt tå, Fiia?
Fiia: Nå int ji hä no så viilyftot åm ni vil bisväär är med ä. Sjöłv haa ja no int så ståort stassäärand, men baanin våår a vaari sjuuk, så di sku bihööv ha si na dråpar. I dä yngst fundäära di ska ha riisi i brysti, å så haa vi in påik såm vaart stanga ov in arg tjuur i siistis, så an ska ha si na ti smörg määd — —
Mitljil (skämtsant): Ska tjuurin ha ti smörg määd?
Fiia: Tjuurin! Påitjin, segä ja. — Måo våron a kłaga ill å yvi stynjan å in heil håop mä aar krämpor. (Tar fram ur kjolfickan en hel samling toma medicinflaskor och räcker den ena efter den andra åt Mittjil). Ii on jä påtton sku ä va fö tiiji penn slaagvatn. — Ii ondä sku ja a vila ha fö femton penn prisiveerand. — On dä sku ja a vila ha fö tjyvo penn teaatär å
