Sida:C D Marcus Den nya litteraturen 1911.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Den nya litteraturen.

I.

Striden om åttio- och nittiotalen.

Det är svårt att få en öfverblick af det lif, som växer fram rätt under ens ögon. Själf är man ju en af atomerna i den jäsande lifsprocessen, och när man söker att förstå alla krafter som bringa dem i rörelse, söker man först och främst att förstå sig själf. Man saknar ännu den historiska fonden, mot hvars kulisser de handlande personerna afteckna sig i skarpa profiler, medan statisterna, som redan i lifvet inte hade något nytt att säga, försvinna i dunklet. Den objektivitet, som vetenskapen berömmer sig af, blir omöjlig, när det gäller att skärskåda den kultur, hvilken man själf offrar sin skärf och sin person. Och dock är icke heller den stränga vetenskapen i stånd att röra sig med absoluta omdömen, äfven här skiftar värdesättningen, och i sista hand bestämmer den personliga uppfattningen en människa, en riktning, en kultur. Det förhåller sig dock så, att ju längre bort man kommer från det skildrade föremålet, desto tydligare börja meningarna att gruppera sig kring en total åskådning af det förgångna, och ehuru skiftningarna ännu kunna vara afsevärda — som t. ex. vid behandlingen af Gustaf III:s person, finnes det hopp om att något skall bli beståndande under generationernas växlingar. Detta något är då det väsentliga, det nya och oförgängliga i den gångna kulturen.

Det sista halfseklets diktning har att uppvisa en hel rad af första rangens skalder, och märkligt nog blir tyngdpunkten förlagd till Norden och Östeuropa. Den första stora riktningen,

I—110354. Marcus, Den nya litteraturen.