Sida:C D Marcus Den nya litteraturen 1911.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
19
STRIDEN OM ÅTTIO- OCH NITTIOTALEN.

sin personlighets hela rikedom och lyfta i dagen allt som gråter och jublar på botten af hans själ, en källa som vill sjunga och spela om lifvets hela ve och salighet.

Glömmer man geniets hemlighet att bilda sig efter sin egen lag, som för öfrigt är hvarje personlighets, blott att geniets kamp är mera het och flammande, då kan man vara en förträfflig människa, men man förstår inte konst. I grund och botten är hela 90-talets reaktion en enda personlighetens protest mot alla stängsel, som rest sig kring den fria konsten, mot det allmänna tryck på själarna, som tidens grubbel öfver det sociala eländet alstrade. Det sociala eländet var förskräckligt, men blef det bättre, om hela mänskligheten gick med likbjudarefysionomier och grät floder, så att hafven stego? Hela den litterära omhvälfningen är en psykologisk kris, som kulminerar i Vallfarts- och Vandringsår och Gösta Berlings saga, lifsnjutningens och lifsglädjens tvenne evangelier.

Läser man stridsdokumentet »Renässans» af 1889, finner man att Heidenstam på ett mycket mildt sätt uttalat sig om naturalismen, som Strindberg ju för öfrigt aldrig helt har till hört. Där står bland annat:

»Våra dagars naturalism är också en ljungande protest. Det vore barnsligt inbilla sig att icke äfven den innehåller många öfverdrifter. En objektiv framtid skall helt visst blotta dessa öfverdrifter och bryta stafven öfver dem, men det oaktadt skall den inse, att naturalismens protest icke var ett tecken på andlig förruttnelse, utan att den var sund och nödvändig.»

Senare domare ha uttalat sig betydligt skarpare om naturalismen. Eljest vittnar också denna skrift om känslan af psykologiskt tryck, och i mer eller mindre grad återljuder denna klagan i själfbiografiska ord hos alla af 90-tatets främsta, Lagerlöf, Fröding, Hallström, Levertin.

Den nya generationen ägde intet snille af sådana dimensioner som titanen Strindberg men ett större antal första rangens konstnärer än 80-talet. Deras fria konstverk kom som en befrielse från en pessimistisk tidsriktning, vuxen upp i industrialismens hårda och kyliga luft. Deras sånger och sagor, legen-