Hoppa till innehållet

Sida:C D Marcus Den nya litteraturen 1911.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
29
TIOTALISTERNA.

Men som läromästare för de unga litteratörerna är han af mera tvifvelaktigt värde, liksom man icke gärna skickar sina barn till en lärare, på en gång tviflare och njutningsaristokrat. Man fann emellertid här en dyrkan åtminstone, dyrkan af formen, af ordet själft, vägdt många gånger af denne med sina håfvor så njugga skriftställare. Men här fanns också något annat, som blef de ungas förnämsta förbannelse: erotiken.

1880- talets oerhörda diskussion om äktenskapet och kärleksproblemet har äfven under den följande perioden en outtröttlig talman, Strindberg, som aldrig kommer att ledsna på framställningen af det oförsonliga, hatfyllda, djäfvulska i känslan mellan de två könen, hvilken får prägeln af en enda stor rättegång mellan käranden och svaranden, där ingendera kan förmå sig att tiga. Eljest har 1890-talet besjälat kärleken, som hos Hallström och Lagerlöf, och låtit problemet gå upp i ren poesi; dessutom finnes särskildt i den historiska dikten en tendens att skjuta könskärlekens betydelse åt sidan för andra värden, såsom religiösa, nationella, historiska.

Tiotalisterna däremot synas anknyta till problemlitteraturen, ehuru problemet egentligen är försvunnet och endast dialogen mellan de två — eller tre! — kontrahenterna står kvar. Äfven här spelar Söderberg rollen af förmedlare. En gång i sin ungdom — »Förvillelser» — och en gång i sin mandom — »Gertrud» — har han valt erotiken till hufvuduppgift. Väl att märka erotiken och icke kärleken, hvilket är något annat, renare och djupare, sannare och evigare än det romanska begreppet erotik, med sin doft af ovädrad sängkammare. Erotiken, det är salongskulten af Eros — kärleken är hemmets heliga eld, erotiken är sinnesyrans lek, som kan bli ödesdiger nog, kärleken är allvaret att äga hvarann och bära ansvaret för allt gemensamt, erotiken förhåller sig till kärleken som rokokon till antiken.

Den nya generationen upphöjde den lilla pysen Eros till sin gud, och nu får den också en kvinnlig altmeister, Ellen Key, som äfven hunnit med att utropa sig till den erotiska lidelsens prästinna. Den erotiska litteraturen får dock