utklappade och litet stekta med smör i pankakspannan, samt murklor, champignoner eler annat smått som är för hand: wät fatbrädden med watten eller ägg och fäst en kant deromkring af hård pastay-deg i lika högd med fogeln; slå sedan deruti sådan sauce som uti den nästföregående är beskrefwen och klappa sedan ut af farcen, som bredes öfwer altsammans innom degkanten, kafla ut af samma deg som kanten är och lägg låck derpå, men fäst wäl tilsammans med äggehwitar, så at han blifwer tät, krusa ut efter behag, smörg honom med wispade ägg, och lät sedan gräddas i ugnen; men när han i början fått litet stadga, så stickes några hål med en fin gaffel i låcket, och låter honom sedan blfiwa fullgräddad: När hon anrättas skiäres låcket up, och ses efter om deruti är tilräckelig sauce, eljest slås mera til som då bör wara warm. Skulle man wilja giöra denna pastay större än af et tiäderbröst, så kunna flere tagas dertil, men alla ben tagas bort, hwilka kunna nyttjas til couli när de stötas sönder, och dermed förfares som wid couli beskrifwes. På samma sätt kunna ock benen uttagas af grof fogel, då man deraf wil giöra pastay och inlägga honom uti deg, som om den här nästföregående är beskrifwit. Men när man wil giöra pastay på fat med hierpar, dufwor, rapphöns eller snöripor, så är dermed ingen annan åtskilnad, än den, at man då sätter degkanten på fat-brädden uti runda buckter. Dock tages inga ben utur sådane små foglar, allenast at de sättas wackert up när de stekas: då sådan små fogel lägges uti bara deg utan fat, så formeras degen i lika form som på fatet.
