dryper utaf kan förwaras; när rimsorne något tårkat för elden och börja at krokna på den ena sidan, så wändes den andra sidan af trädet til elden, och då det på båda sidor är torrt, tagas de nätt af trädet och ställas på en warm kakelugn; men ej läggas neder, utan ställas på sin kant, så blifwa de mera krommade af sig sielfwa. Med desse hyfwel-spånor får man intet wara långsam, ej eller bör det wara swag eld; ty då rinner för mycket bort, och de förlora sin glans. När man wil hafwa dem gula, så tages citron-saft i stället för barbaris-saft, och rifwit skal af citron; men eljest giöras de på samma sätt.
Canel-Spånor.
Tag 10 ägg-gulor, 10 lod såcker, 10 lod mandel, et qwintin canel, och et qwintin cardemummor; krydderna och såckret stötes hwart och et för sig sielf, rätt fint, och röres litet tilhopa med äggegulorna; klipp oblat uti rutor eller rimsor, stryk af ofwannämnde smet deruppå, och sätt hastigt med pankaks-spadan i tårt-pannan, at det ej får rinna omkring; så snart en är påstruken, så skal han straxt i pannan. Observeras, at den starkaste wärmen bör wara ofwanpå, och så fort de blifwa bakade, läggas de öfwer en kafla, så blifa de krommade. Desse spånor äro bättre til smaken än anseende.
Croquan.
Åtta ägge-gulor wispas rätt wäl med et halft skålpund rifwit och sicktat såcker, som röres deruti
