Hoppa till innehållet

Sida:Capitaine Carl Gustav Ekebergs ostindiska resa, åren 1770 och 1771.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

✶ ) 124 ( ✶

gon slags köl, somlige frammantil spetsigare, andra med flatare bakspeglar, somliga med et styre eller roder, andra med tvänne. I lika måtta äro alla deras last och passagerare sampaner eller båtar, efter fraktens beskaffenhet och vägens längd, sins emellan skiljaktige. Masterne bestå af et eller par träd med jernringar omslagne, och ehuruväl trädslaget är icke synnerligen fast, kunna de dock, utan vant och hoftog, bära et tämmeligen tungt segel, uti nog skarp blåst och oroligt hafssvall. Seglet är af många mattor dubbelt sammansatt och med bambu-spiälar på båda sidor förstärkt, och är i storlek, med sielfva resningen, altid svarande emot fartygets styfhet. De kunna minska eller refva det efter omständigheterne och vindens tiltagande, igenom uprullande omkring den nedra råen eller bommen, och hafva fördenskul så många skot, hvilka, grenade liksom boglinor, sluta sig uti et. Detta passar sig ock allena för segel af sådan styfhet, hvilka uti loverande kunna hålla fartygen närmare i vinden, än då seglen, af väf, stå bukige. Ankrarna äro giorde af et hårdt och tungt träd, skodde med jernskenor, likasom billar, och bruka de til dem

ingen