✶ ) 136 ( ✶
Det synes nog underligit, då man jemförer en så stor myckenhet af folk, som man här möter på land och vatten, emot de brukbara delar af jorden, ehuruväl många obeqväma stycken finnes här uptagne och ländige giorde, som annorstädes skulle få blifva öde, huru dessa alla, af et så litet utrymme kunna hafva sit underhåll. Tilförne har jag uti en liten berättelse om Chinesernes landthushållning nämt derom. Men detta blifver mera troligit, när man besinnar at de bo under en mild luftkrets, hvars vinternätter knapt äro så alfvarsamma som våra vår-frostnätter, och kunna således hafva jorden ständigt under bruk, at ifrån henne hämta dubbla afkastningar; at sädesslagen, intil risen, hvilken svarar emot brödfödan, sorgfälligt utplanteras, som i skörden gifver 120:de kornet, mer eller mindre, at arbetarena äro oförtrutne, flitige och tiltagsne, ehuruväl der som annorstädes finnes många tärande lemmar, som antingen stånd, lättia, armod eller siukdom giordt orckeslösa; men i synnerhet hörer hit til, sparsamheten: de ringare, nöjde med sit stånd, härma aldrig de förmögnare och förnämare, hvilka äfven rätta sina behof efter
