Hoppa till innehållet

Sida:Capitaine Carl Gustav Ekebergs ostindiska resa, åren 1770 och 1771.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

✶ ) 6 ( ✶

ras hårdheter voro oss bekante. En period började, som icke allenast brydde oss, utan ofelbart andra som voro ute at färdas, och som vi ovetande om påfölgderne med stadgat mod emottogo. Vi hade högden af Kilda den nordvestligaste af Levis öarne, som betäcka Scotlands vestra strander, då den 15 en häftig storm utur V. N. V. med grymma skurar af groft hagel öfverföll oss, och sönderref de få segel vi kunde föra, samt dref oss uti en mycket bekymmersam natt i negden af dem. Af den anbräckande dagen kunde vi, så af det grumliga vattnet, som af en myckenhet foglar, sluta at vara dem nära, ehuruväl tiocka luften hindrade at se dem. Stormen lade sig, och det behagade Försynen inom två timar hugna oss med frisk N. O. vind, som, ehuruväl de af stormen upreste vågorne nog hindrade framgången, likväl bragte oss utur en fara, som vi på annat sätt svårligen kunnat rädda oss ifrån. Vi skyndade oss med denna vinden, som efter hand drog sig åt S. O. Syd til S. V., så at vi den 18 räknade oss på Tenneritsas meridian uti 57 gr. 6 m. Latitud; och hade den lilla i detta farvatnet liggande klippan Rocoll O. N. O. 90 milar ifrån oss.