✶ ) 17 ( ✶
den afskurna säden stackas, och hvar gång de behöfva, tröskas, samt på en slät häll öfver någon bäck med en annan påliggande sten, lik en så kallad fotviska, söndermalas; hvar gång de äta, knåda de miölet med vatn i en skål, baka deraf små runda kakor, dem de, för den brinnande tårfven upreste, grädda, och kalla Banex. Maltet malit slå de uti en uprest tunna, giuta deruppå hett vatn, efter et par dagar aftappa och dricka, och, när detta fått ända, giuta å nyo hett vatn på til des ingen must mera kännes: det grumliga på bottn liggande, sedan det blifvit skiljt från sädorne, koka de til gröt med tort hafremiöl under, äta det med smält fårefett, och kalla denna rätt Suun. Blåkål, fisk, fårkött, ägg, siähl och fogel är i öfrigit deras allmänna föda.
Hitländske hästarne äro af et serdeles slag, små, låga, och hafva utom manen liksom skägg ifrån käften ned til bringan; de nyttias endast at uti halmkorgar bära på åkrarne den af siön upkastade tången til gödande, och at hembära de afskurna sädes-kärfvar. Til resor uti deras bergiga vägar äro de serdeles beqväme; och är
