Hoppa till innehållet

Sida:Capitaine Carl Gustav Ekebergs ostindiska resa, åren 1770 och 1771.djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

✶ ) 58 ( ✶

denna skiuts i förstone förekom både löjelig och farlig, så i anseende til vägen, som at kutsken brukade inga tömmar, dock hunne vi uti et ständigt traf middagstiden til Meusenberget, hälften af resan, hvarest Regeringen låtit upbygga et hus til hvileställe för resande, och at vistas uti, då de sielfva vilja förlusta sig med fiskande; detta vaktades af en gammal soldat. Vår commissionaire var oss här, med en vagn och fyra par hästar, til mötes, at föra oss fram til staden, och begofvo vi oss, efter något rastande, åter på resan. Hafvets sqvalpande emot stranden, hade dragit sig in uti de lägre ställen, och här formerat en tämmelig vidlyftig insiö, öfver hvilken vi måste åka, fastän at vatnet stod hästarne mit på sidan och började komma up i vagnen; vår nya svarta kusk körde nu med tömar, och hans span-ridare höllo i fyrsprång igenom detta farvatnet. Väderleken, som hitintils varit klar och vacker, förbytte sig til et tätt och trägit regn, som den starka nordliga blåsten slog in uti vår frammantil öpna vagn, och giorde vägen, som närmare staden var mer leraktig, nog oren och slipprig. Vi foro nu igenom en stor och flack, sandig öde-

mark,