Hoppa till innehållet

Sida:Capitaine Carl Gustav Ekebergs ostindiska resa, åren 1770 och 1771.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

✶ ) 72 ( ✶

anledning at hålla ute på rymden i friske vindarne, til des vi giordt vår tilbörliga väg åt vester, at icke blifva hindrade af lugn, som solvärman orsakar närmare landet, och sågo vi följande dagen de höga bergen Cheribon och Tagall. Sedan, hindrade af små vindar, hunno vi den 5 midnatstiden emellan Java och Prince öen inuti stratet Sunda. Blåsten var här, efter solens annalkande, matt, och vindarne föränderlige, så at vi flera gånger nödgades uti otienligit och diupt vatn ankra: och mistade den ena gången en ankarestock och den andra et litet ankare med et stycke tåg dervid. Den 13 hunno vi up til holmarne, Två Bröder kallade, som ligga uti 5 gr. 0 m. latitud, och den 19 igenom Sundet emellan ön Banca och Sumatras vestra sida. Åske-vädren, som nästan dageligen vanka, igenom de af solhettan utur dessa närliggande landen updragne dunster, giorde här häftiga slag, med en igenomträngande svafvel-stank åtföljde, som räckte til des vi hunnit up med de sydligaste af Malayske öarne. Sådane åskeväder äro somliga tider mycket farlige, då de, öfver de uphettade Sumatra landen blifva samlade til en bister och tiock sky, af en fremmande

och