Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/308

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
296

före eldvapens bruk. En likadan ringmur med likartade torn omgaf Helsingborgs kärna, som 1624 försågs med nya utanverk.

Utanför Söder-, Öster- och Norderport ha enligt ofvanberörda karta af 1646 legat såkallade zwinger eller förgårdar, hvilka varit aflångfyrkantiga och lika breda med och mera än dubbelt längre än portarnas genomfarter. Dessa förgårdar, som varit förenade med portarnas yttersidor och haft lika stora öppningar midt emot desamma, ha bestått af grofva omgifningsmurar. Samma förgårdar, hvilka tvifvelsutan tillkommit för att skydda portarna och göra utfall och återtåg säkrare, ha ända till grundvalarna försvunnit. Att ifrågavarande utanverk ej varit ursprungliga, inses deraf, att inga förtagningar dertill märkas å portarnas yttersidor.

Ringmuren skall ursprungligen haft 45 större och mindre torn. Landshöfdingen A. Sparrfelt, som 1710 satte Wisby i försvarsstånd, försåg 42 torn å ringmuren med lafvar af bjelkar och bräder. Dessa torn voro således då nog fasta för att begagnas för berörda ändamål. År 1851 voro blott 38 torn öfriga.

Om man närmare betraktar ringmuren, visar den sig fordom ha blifvit på flere ställen förbättrad. Man ser mycket väl, hvarest Valdemar 1561 lät österom och helt nära Söderport nedbryta en sträcka af ringmuren för att kunna tryggt inrycka i staden. Man visar äfven de ställen å ringmurens norra sträcka, hvilka Lybeckarne enligt sägen skolat 1509 och 1525 genombrutit, då de intågade i staden och afbrände större delar deraf.

Enligt en anteckning 1797 af Hilfeling hade nedstörtade delar af ringmuren då kort tid förut blifvit