Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/617

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

263

mindre ha skaftets rundstycken i anseende till den svåra påtryckningen spjelkat sig i ytterkanterna. Då samma sidomur hvilar på de två skiljebågarna, hvilka sträcka sig i söder och norr, äro de mycket bredare än de två öfriga.

En raksluten ingång vid norra ändan af skeppets vestra gafvelmur inför på en trappa, som uppleder genom densamma till nedra afdelningen, hvari man genom en likadan ingång inkommer vid södra sidomurens vestra ända. Nedra afdelningen har en liten fyrkantig ljusöppning åt söder och en rakbetäckt ingång till vinden åt öster.

Ifrån den nedra afdelningen uppföra stegar till den öfra, hvilken å hvarje sida har två gluggar. En midtkolonn, som i hvarje glugg uppburit två qvarsittande rundbågar, är förstörd. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Tornets alla sidomurar äro såsom vanligt något inåtlutande. En spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant, utgör tornets betäckning.

Koret, som invändigt håller i söder och norr 16.6 samt i vester och öster 18.0, betäckes med ett korshvalf, hvilket har å alla sidor rundbågiga raka och uppåtgående kappor. En ingång finnes å södra sidomuren nära vestra ändan. Portalen liknar den södra af de nyssbeskrifna. Baserne och skaften saknas äfven här, men kapitälerne, som äro i behåll, prydas med vanliga veck. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öfver men något öster om ingången märkes ett litet rundbågigt fönster, hvilket är till det yttre och inre snedsmygigt. Å norra sidomuren är i