fägnad hänvisa den, hvilken önskar i berörda fall en närmare kunskap, till en sakrik afhandling af C. Säve, ehuru vi icke biträda alla hans åsigter [1]. Vi skola, när vi komma till Thorsborg, som i hög grad förtjenar en omständligare beskrifning, närmare utreda dithörande förhållanden.
Gotländingarne ha liksom Bornholmarne på vikingafärder samlat en stor myckenhet af dyrbarheter. En framställning i afseende på de ganska talrika och märkvärdiga fynd, hvilka i äldre och nyare tider blifvit gjorda på Gotland och hvilka blifvit räddade från förstöring, ligger utom vårt ämne. Rörande dessa fynd har J. G. Liljegren lemnat intressanta upplysningar [2].
Othar och Wulfstan, som gjort vidsträckta sjöresor i de nordiska farvattnen, afgåfvo omkring år 890 till konung Alfred i England, hvarest de uppehöllo sig, berättelser om de skandinaviska länderna. I dessa berättelser säges, att Gotland tillhörde Sverige [3]. Då Bornholm enligt samma berättelser hade en egen konung, måste Gotland, som är vida större än Bornholm, haft ett ganska svagt samband med Sverige, helst den förra ön har mindre afstånd än den sednare från närmaste fastland. Detta är lätt begripligt, enär Svearnas konung före Ingiald Illråde hade föga att säga öfver landets många fylkeskonungar, att ej nämna den långa söndring, som rådde mellan Svea- och Götaland. Ett ungefär lika
- ↑ Om Gotlands äldsta fornlämningar af C. Säve i Annaler för Nordisk Oldkyndighed og Historie. Kjöbenhavn, 1852. Sid. 130—170.
- ↑ J. G. Liljegren, Strödda anteckningar om fynd i Svensk jord uti Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitetsakademiens Handlingar, D. 13. s. 173, 175, 177, 180, 184, 190, 193, 206, 208—215, 219, 220, 222, 225, 235, 253, 263—271, 276.
- ↑ Periplus Otheri Norvegi et Wulfstani. Script. Rer. Dan. T. II. P. 119.
