Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/652

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

298

på sakristians takhvalf. Derifrån uppgår en stege till korets och skeppets takhvalf.

Tornafdelningen, som invändigt sträcker sig i söder och norr 29.5 i vester och öster 25.4 och håller i murtjocklek 4.5, har skeppets höjd. Dithörande socklar äro skråkantiga liksom sakristians, men 2.3 lägre än skeppets och korets. Ett korshvalf med halfrunda något kupiga och uppåtgående kappor utgör afdelningens betäckning. Tornbågen, hvilken håller 25.9 i bredd och har halkålade dynstenar samt spetsig betäckning, är samtidig med skeppet och skulle svårligen burit östra sidomuren af ett högt forn.

Å norra sidomuren närmare vestra ändan finnes en ingång. Yttre omfattningen har poster på hög tröskel och derutanför två murhörn å hvarje sida. Posterne uppbära en skarpkantig rundbåge. På murhörnen, som ha rundstafviga och hålkälade kransar, hvila två sådana bågar. En motsvarande ingång har å södra sidomuren varit tillärnad; ty spår derefter märkas invändigt. Öfver denna tillärnade ingång finnes ett rundbågigt fönster, hvilket ut- och invändigt har sneda smygar. Tornafdelningen, som åt vester framter ett spetsigt röste och på midten deraf en liten rundbågig och snedsmygig ljusöppning, har kroppåstak och derpå en åttkantig takryttare.

Enligt en förteckning fran medeltiden har kyrkan blifvit 1236 uppförd[1]. När de kyrkor på Gotland, hvilka enligt samma förteckning tillkommit omkring nämnda tid, jemföras med den ifrågavarande; så visar sig, att de förra äro utförda merendels i ren rund-

  1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.